Hälsningar från distriktets ordförande

 
Våren kommer trots allt
Distriktets ordförande Päivi Kuntze
 

Samma rubrik, men tankarna kring våren är helt annorlunda än för ett år sedan.
(Redaktionens kommentar: Päivi Kuntze hänvisar till Här och Nu 2/2019 som du kan också läsa här under Publikationer.)

Redan vid årsskiftet började vi höra nyheter om Coronaviruset från Kina. Det kändes väldigt fjärran, men nånting väckte det i mig: jag ville inte beställa en resa till Italien, som maken hade föreslagit en längre tid. Kanske var det en föraning, kanske bara tur. Och från det att Finland hade sin första coronasmittade turist i Lappland till idag har det tagit under två månader. Den tredje mars fanns det sju bekräftade fall av coronasmittade i Finland, idag, tre veckor senare är siffran över 800 laboratoriebekräftade fall.

För två veckor sedan besökte jag mina föräldrar, 80 år gamla. Mamma hade hamnat på sjukhus och pappa behövde hjälp. Inte visste jag då att bara en vecka senare blev det förbjudet att besöka åldringar. Och mamma kom bort från sjukhuset samma dag som det blev förbjudet att besöka patienter där. Under bara några få dagar har jag och många andra fått fixa matförsörjning och annan hjälp till sina äldre närstående på ett helt annorlunda sätt än nånsin tidigare. Eller hur känns det att planera en begravning och minnestund för en närstående – hur många kan delta i begravningen och om alla ens vågar delta i samlingen på grund av att de tillhör en eller annan riskgrupp. Får alla närstående ens delta på grund av reseförbud? Och hur många månader måste vi vänta på att kunna arrangera minnestunden för en stor skara släktingar och vänner? En märklig vår är denna!

Ingen vet hur det här kommer att fortsätta. Alla möten inhiberas eller byts ut till Teams- eller Skypemöten. Rekommendationer blir snabbt förbud eller restriktioner. Men samtidigt ser jag en väldigt positiv reaktion hos människor. En gammaldags hjälpvilja hos vanliga människor. Sådant som vi Rödakorsare är vana vid – men nu sprider den sig. Hörde just från min mamma att grannen hade hämtat nybakat bröd till deras trappa. Troligen första gången någonsin och de har varit grannar i 45 år!

Nu är det dags för alla aktiva rödakorsare att hitta sitt sätt att hjälpa. En stor del av våra aktiva är 70-plussare, således ”instängda” - men telefonen och datorn får alla använda. Jag vet att vänverksamheten fortsätter ”på linjerna” och många nya sätt att vara i kontakt med varandra har hittats. Dela gärna alla goda idéer och sprid dem även till vänner och bekanta som inte ännu är medlemmar. Jag tror att vi kommer att få många nya frivilliga när allt det här är över – och även medan det pågår. Omaansvariga har säkert bra koll på alla nya som anmäler sitt intresse den vägen. Det finns webbkurser för nya, organisera så att möjligast många kan komma med. Styrelsemedlemmar och gruppledare hoppas jag sköter om koordineringen av allt, och lär sig att delegera.

Viktigast är att alla tar hand om sig själva. Tvättar händerna, vilar tillräckligt och känner sitt ansvar. De som jobbar inom vården har säkert fullt upp med jobb och lite till. En del jobbar hemifrån för första gången. För vissa tar jobbet slut av olika orsaker. Oberoende. Vila, njut av våren och naturen. Ute får alla icke-sjuka än så länge promenera. Hitta på nya sätt att tillbringa fritiden.

Vi väntar med spänning vad som kommer. Hur blir det med ordinarie stämman? Det är mycket man kanske oroar sig för, men försök hålla lugnet. Vi är i det här tillsammans och kan hjälpa varandra, som alltid tidigare.